Bör Sverige införa aktiv dödshjälp som human vård?

När hälsan är obefintlig, är det då acceptabelt att ohälsan ska vara rimlig? När synsättet på liv och död förehåller sig olika från land till land, från stad till stad och från individ till individ, borde det individuella intresset vara mer legalt än den samhälleliga ståndpunkten? Borde Sverige ta efter mer av tankar och idéer kring aktiv dödshjälp som finns i Schweiz och börja göra det legitimt med human svensk vård i livets slutskede?

Enligt sajten www.dödshjälp.se är det sedan 1941 lagligt med aktiv dödshjälp i Schweiz. Innan ett sådant beslut fattas så krävs det att det är en frivillig handling från den som önskar detta och att beslutet fattats när den är vid sina sinnens fulla bruk. Tillvägagångssättet är att en får sömnmedel i syfte för att dö och att en tar detta själv och inte får det genomfört av någon annan person. I Sverige är dock aktiv dödshjälp inte tillåtet, utan här ska en göra vad som kan för att hålla individerna vid liv så långt det är möjligt, till dess ” hjärnan oåterkalleligen upphört att fungera”.

Michel Foucault var en fransk filosof som i boken Samhället måste försvaras (Foucault 2008, s 218) beskrev om det förändrade samhälliga synsättet från en suverän rätt att bestämma över individens liv till ett individualiserat synsätt där individen skulle få bestämma mer samt att samhället skulle fokusera mer på att skapa liv och låta dö. När hälsan för individen är obefintlig, är det då acceptabelt att ohälsan ska vara rimlig? Borde ett suveränt samhälle, som exempelvis Sverige, ha en human inställning till livet på denna jord och låta individer utan hälsa få gå vidare till annat liv?

Foucault tar även upp om att samhället börjar ägna sig åt biopolitiska åtgärder (Foucault 2006, s 220) och detta för att kunna göra fiskala åtgärder för samhället. Med detta kan det skapas en rådande norm om att det som är bra för samhället är bra för individen. När en individs ohälsa är högre än individens hälsa, är det inte mer rimligt att låta individen inte får ha en vilja och behöva vara en belastning för samhället, mot individens egen vilja?

Professor Karin Johannisson vid Uppsala universitet skriver i Folkhälsa: Det svenska projektet från 1900 till 2:a världskriget om att hälsa inom skolmedicinen definieras som ”frånvaro av sjukdom” (Johannisson 1991, s 150). När då hälsan inte finns och en har en frånvaro av närvaro, är det då acceptabelt att ohälsan ska vara rimlig och närvarande i stället för ett värdigt avslut för individen?

När ett land under 1800-talet tillät fattiga att emigrera landet (Johannisson 1991, s 140) och diskussioner fanns om att sterilisera individer (Johannisson 1991, s 176), är det inte värt att låta individen få komma till tals om sin egen kropp och hälsa i praktiken? Genom aktiv dödshjälp får individen vara med i beslutsprocessen om livets vara eller icke vara.

Det kan finnas många som lyckas återvända efter en tids koma, som exempelvis racerföraren Michael Schumacher, och vad hade hänt om det hade funnits en vilja från Schumachers sida om att gå vidare till nästa liv i stället för att försöka göra vad som går för att stanna i detta liv? Vem ska få bestämma över liv och död när det väl gäller att besluta? I Schweiz finns det tydliga direktiv och Sverige kanske bör lyssna och lära av vad Schweiz har för reglering och direktiv. I Sverige finns det aktiv dödshjälp, i en annan form, när det gäller att avsluta ett djurs liv, så det borde kunna applicera på djurarten homo erectus.

Aktiv dödshjälp finns i Västeuropa redan i dag under ordnade former och som bygger på frivillighet från individens sida. Samhället behöver fokusera mer på att skapa liv och låta dö och fokusera på det biopolitiska perspektivet som samhället bör ha. För när frånvaro av närvaron råder, varför ska det då finnas en närvaro av frånvaro? För i slutändan handlar det om när hälsan är obefintlig, så är det inte heller acceptabelt att ohälsan ska vara rimligt. Sverige kan behöva ha en mer human inställning till livet, precis som Schweiz har. Aktiv dödshjälp är för individer som har en frånvaro av närvaro. Med aktiv dödshjälp går det att skapa en närvaro av frånvaro, där individen får gå vidare och samhället får en norm som är till gagn för individen.  Sverige bör ta efter mer av tankar och idéer kring aktiv dödshjälp som finns i Schweiz och se hur human vård kan ske i livets slutskede.


För dig som är intresserad av att läsa mer,
rekommenderas följande informationskällor:

Böcker:

Johannisson, Karin, ”Folkhälsa: Det svenska projektet från 1900 till 2:a världskriget”, ur Lychnos: Årsbok för idéhistoria och vetenskapshistoria (Uppsala: Lärdomshistoriska samfundet, 1991), s. 139–189.

Foucault, Michel, ur ”Samhället måste försvaras”: Collège de France 1975–1976 (Hägersten: Tankekraft, 2008), s. 217–230.

Webbsidor:

http://dödshjälp.se/dodshjalp-utomlands/

http://www.vardhandboken.se/Texter/Vard-i-livets-slutskede-och-dodsfall/Dodsfall/

Vill du veta mer och engagera dig, är du välkommen att ta kontakt för vidare samtal.